JFilm.se

Som många vet är Oscarssäsongen igång och jag har äntligen blivit lite exalterad över veckans gala. Detta är en intressant gala för nu den senaste månaden har The King’s Speech tagit över tippningarna då The Social Network verkade leda stort när nomineringarna släpptes.

Här kommer mina tippningar och funderingar, med eventuella ändringar då jag knappt sett några av kortfilmerna än:

 

Manus (Originalmanus)

Kommer vinna: The King’s Speech

Borde vinna: The King’s Speech

Detta är en kategori där vinnaren nästan står självklar och inte har mycket till konkurrenter, även om The Kids Are All Right också gjorde bra ifrån sig och jag har hört bra saker om Another Year.

Manus (Baserat på annan förlaga)

Kommer vinna: The Social Network

Borde vinna: The Social Network

Ännu en lätt kategori att förutspå, Sorkins manus är välskrivet, rappt och noggrannt. Det råder ingen tvekan om att Sorkin kommer ta hem det.

 

Specialeffekter

Kommer vinna: Inception

Jag vet inte riktigt vad man ska tycka och tro om den här kategorin, ingen film står ut som särskilt speciell. Men jag tror att akademin vill hylla Nolans hantverk något, samt så har Inception riktigt bra specialeffekter och kanske är den filmen som står ut mest.

Borde vinna: Inception, Hereafter, Iron Man 2

Hereafter har bättre specialeffekter än man först kan ana och det är ganska otroligt vad specialeffektsföretagen kan få att se verkligt ut, men den har bara en stor scen med ordentliga specialeffekter.

Iron Man 2 är nog den som har mest specialeffekter (förutom Alice In Wonderland) och borde i alla fall nämnas. När Tony Stark dansar i kostymen ser det riktigt bra ut och specialeffekterna stod ut även om filmen i sig var dålig.

 

Ljudmix

Kommer vinna: The Social Network

Borde vinna: The Social Network

The Social Network måste ta hand om flera olika dialoger, klipp och ständigt svåra miljöer och den lyckas otroligt bra. Samtidigt skulle Inception kunna ta hem denna också.

Ljudklipp

Kommer vinna: Inception

Borde vinna: Inception

Att ta hand om alla ljud i Inception kan inte varit det lättaste, trots det har Richard King lyckats otroligt bra på att få ihop en superb ljudbild.

Kortfilm (Live Action)

Kommer vinna: Na Wewe

En ren gissning.

 

Kortfilm (Animerad)

Kommer vinna: Day & Night

Har inte sett de andra tävlande, men jag tror inte att det är mycket till tävling?

 

Musik (Bästa originalsång)

Kommer vinna: Toy Story 3 – ”We Belong Together”

Borde vinna: Toy Story 3 – ”We Belong Togheter”

Varför inte, det är den bästa sången och akademin har haft en tendens att välja animerade filmer till denna kategori.

 

Musik (bästa originalkomposition)

Kommer vinna: The Social Network

Trent Reznor vann Golden Globe och jag har en hunch om att den också kommer vinna på Oscarsgalan. Musiken är passande, välkomponerad och en av de bättre i kategorin.

Borde vinna: How To Train Your Dragon

Detta är en kategori där jag faktiskt lyssnat på alla bidrag flera gånger, till skillnad från tidigare år, och How To Train Your Dragon är utan tvekan den bästa i kategorin enligt mig. Inte nog med att John Powell gjorde en bra film bättre, det är också musik som står riktigt bra på sina egna ben.

Smink

Kommer vinna: Barney’s Version

Jag har bara sett The Wolfman av de nominerade men den är det svarta fåret i skaran, mest smink men också den sämsta filmen (som Norbit för några år sedan som var nominerad i samma kategori).

Bästa Utländska film

Kommer vinnna: Dogtooth?

Jag har absolut ingen aning, akadmin brukar gå med en mindre tippad film, men jag tror Dogtooth kanske är för rå för dem.

 

Filmklippning

Kommer vinna: The Social Network

Borde vinna: The Social Network

Need I say more? The Social Network’s klippning var otroligt briljant och visade tillsammans med Sorkins manus hur man kan berätta en historia ur tre olika perspektiv.

Kortfilmsdokumentär

Kommer vinna: Poster Girl?

Har ingen aning!

 

Dokumentärfilm

Kommer vinna: Inside Job

Borde vinna: Inside Job / Exit Through The Gift Shop

Inside Job är energisk och fenomenal, och troligtvis en bättre film än de andra även om den som dokumentär kan kännas smått vinklad mot slutet. Trots det tycker jag Exit Through The Gift Shop var ett otroligt kompetent och underhållande verk som borde ses. Jag blir nöjd om en av dem vinner.

 

Regi

Kommer vinna: Tom Hooper – The King’s Speech

Borde vinna: David Fincher – The Social Network

DGA (Directors Guild Awards) utsåg Tom Hooper till bästa regissör för The King’s Speech och 90% av alla gånger är det samma som vinner en Oscar för bästa regi. Tom Hooper gjorde ett riktigt bra jobb men det börjar lukta Scorsese om David Fincher, då Scorsese inte heller fick någon Oscar i sin tidiga karriär då han gjorde de allra bästa av sina filmer.

Kostym

Kommer vinna: The King’s Speech

Borde vinna: The King’s Speech

Det finns en chans att True Grit tar hem den här, men det tvivlar jag på.

 

Foto

Kommer vinna: True Grit

Borde vinna: True Grit

Roger Deakins är inte bara en av de bästa fotograferna i Hollywood, han har heller inte vunnit tillräckligt med Oscars. True Grit är vackrast.

 

Scenografi

Kommer vinna: The King’s Speech

Borde vinna: True Grit

Båda filmerna har otroligt bra scenografi, båda förtjänar det.

 

Bästa animerade långfilm

Kommer vinna: Toy Story 3

Jag tror inte att det råder någon tvekan om att Toy Story 3 tar hem den här. Den är nominerad till bästa film och är ett kärt återseende av kära karaktärer. Om vissa i akademin väljer att rösta på någon annan i denna genre och istället röstar på Toy Story som bästa film kan det bli knepigt, men chansen känns liten.

Borde vinna: How To Train Your Dragon

En tanke när Toy Story 3 slutade och eftertexterna började rulla var att för första gången på länge vill jag inte att Pixar ska ta hem bästa animerade film. How To Train Your Dragon är en otrolig upplevelse i 3D och mer filmisk och magisk än Toy Story 3 (även om Toy Story 3 också var riktigt bra).

Om ni inte sett Illusionisten, se den, den är väl värd att se.

Kvinnlig biroll

Kommer vinna: Helena Bonham Carter (för The King’s Speech)

Borde vinna: Hailee Steinfeld (för True Grit) / Helena Bonham Carter

Detta är en av de svåraste kategorierna i år. Akademin brukar ge denna till up-and-coming skådespelerskor, men enda valet är isåfall Hailee Steinfeld, Helena gjorde dock så pass bra ifrån sig att hon antagligen kommer att ta hem det.

 

Kvinnlig huvudroll

Kommer vinna: Natalie Portman (för Black Swan)

Då jag inte sett Black Swan än och väntar med spänning på biosläpp här i Sverige vet jag ärligt talat inte om Natalie förtjänar Oscarn eller inte, men trots att hon tävlar emot minst två andra starka kandidater (Michelle Williams och Anette Bening) tror jag att hon förtjänar den Oscar hon kommer få.

Manlig biroll

Kommer vinna: Christian Bale (för The Fighter)

Borde vinna: John Hawkes (för Winter’s Bone)

Bale gör den bästa rollprestationen i sin karriär och kommer troligtvis att vinna (trots att många säger Rush). Dock är Hawkes rollprestation utan like och han borde få Oscarn.

 

Manlig huvudroll

Kommer vinna: Colin Firth (för The King’s Speech)

Borde vinna: Colin Firth

Jag vet inte om det är någon som inte håller med. Firth är otrolig och står ut bland de andra nominerade (trots att Francos rollprestation var otrolig).

 

Bästa film

Kommer vinna: The King’s Speech

Borde vinna: The Social Network

Jag kan förstå om The King’s Speech tar hem denna, filmen är mer underhållande och rolig. Men The Social Network kommer att bli en klassiker och kommer, enligt mig, stå emot tidens tand bättre än The King’s Speech. Akademin har gett filmer som The King’s Speech Oscar för bästa film under hela sin livstid. 1956 fick Around The World In 80 Days en Oscar, då även Giant var med och tävlade. 1998 –  Shakespeare In Love istället för Saving Private Ryan eller Thin Red Line; 1996 – The English Patient istället för Fargo; 1994 – Forrest Gump vann över Pulp Fiction; 1980 vann Ordinary People över Ragin’ Bull. Några exempel på dåliga val, och i framtiden kommer man se tillbaka på detta som ett dåligt val.

Dr. No är den allra första av den officiella James Bond-filmserien som pågått längre än någon annan filmserie i historien.

Det hela började när Harry Saltzman fick rättigheterna till James Bond-böckerna, men Saltzman gjorde inget med rättigheterna förrän en envis Albert R. Broccoli ville ha rättigheterna till böckerna för att göra film. De bestämde sig för att börja samarbeta och de fick godkänt av United Artists att producera en James Bond-film som skulle släppas 1962. Saltzman och Broccoli startade två företag, Danjaq som skulle hålla rättigheterna och EON Productions som skulle producera filmerna.

Efter lite letande hittade de Terence Young för att regissera filmerna, Saltzman och Broccoli ansåg att Young hade många av karaktärsdragen som James Bond också hade i böckerna. På grund av vissa rättighetsproblem med Thunderballmanuset (som skulle vara första filmen) och eftersom United Artists bara ville låna 1 miljon dollar för produktionen, bestämde sig Saltzman och Broccoli för att göra boken Dr. No som deras första projekt då berättelsen var relativt liten och hade få inspelningsplatser.

Det gick fram och tillbaka med vem som skulle få rollen som Bond innan Connery fick den. Saltzman och Broccoli ville ha en känd skådespelare att spela Bond, på grund av att böckerna inte var tillräckligt stora. Bland annat blev Cary Grant erbjuden rollen, men han ville bara skriva på för en film och eftersom han var 58 år vid den tiden tyckte han också att han var för gammal för rollen. Till slut fick Sean Connery rollen (trots att han inte var en stor stjärna) och han skrev på för fem filmer. Filmen hade nu en skådespelare och en regissör för att debutera James Bond, och teamet åkte till Jamaica för att börja filma.

Filmen har en väldigt rak handling, ”the British Intelligence Station Chief” för Jamaica blir mördad och Bond åker dit för att utreda. Filmen utspelar sig som en deckare och Bond arbetar sig fram mer som en detektiv än en actionhjälte. Självklart ligger en större hjärna bakom en plan för att förstöra för mänskligheten.

Eftersom filmen enbart hade $1 miljon att arbeta med var den väldigt billig och det syns, det är enbart scenografin som håller en viss James Bond-standard, Ken Adams var huvudscenograf och är en av de främsta i sitt slag, även om det kommer att synas mer i de senare filmerna. Dr. No’s scenografi var ändå av otroligt stor magnitud och tog upp det mesta av budgeten.

Connery gör en bra roll, men han har inte riktigt hittat karaktären än, han gör en strålande introduktion men det känns som om han blir tröttare och tröttare ju längre filmen går. Detta kan också bero på Young’s regi som inte riktigt är så pass rapp som man hade önskat, hans regi är hållbar och stark men saknar risker om man jämför med de andra av Connerys Bond-filmer. Hela filmen kan sammanfattas som hållbar och solid men inte mycket mer.

Det finns dock vissa saker som verkligen står ut, det allra första är Ursula Andress som Honey Ryder (Bond-filmerna har av tradition fantasifulla namn på Bond-tjejerna). Även om Ursula  dyker upp ganska sent i filmen är hennes första scen, där hon kommer upp ur vattnet i en vit bikini, en klassiker och den kanske mest ikoniska bilden från Dr. No. Joseph Wiseman som Dr. No är välspelad och ger riktlinjer för en storhetsvansinnig antagonist för en Bond-film. Och som tidigare sagt står den magnifika scenografin för en stor del av filmens hållbarhet.

Filmen är bra, och det är en bra debut för James Bond-filmerna, men den är varken den bästa eller sämsta filmen i serien. Dr. No är väl värd att se inte minst för att det är den första Bond-filmen.

Teman som finns i varje Bond-film börjar i den här:
En actionsekvens som inleder varje Bond-film är med i Dr. No och den är otroligt simpel och ganska kortfattad.
Vi också får en väldigt lättsam och enkel titelsekvens med en väldigt enkel låt som har Jamaica-rytmer i sig.
Citat som ”Bond, James Bond” blir odödliga.
Men det blir inte förrän i framtida filmer som Bond verkligen finner sitt esse.

Betyg: 2/4

Den 28:e Mars 2008 uttalade Toshiba att de skulle sluta tillverka HD-DVD-skivor och HD-DVD-spelare, det var det sista vi hörde från HD-DVD och de rapporterade att Blu-Ray vann formatkriget, på samma sätt som VHS vann över Sonys Betamax i början på 80-talet.

Det fanns dock en skara som påstod att Blu-Ray inte hade vunnit något krig, eller vunnit något otroligt kortvarigt. Det riktiga kriget står mellan fysisk och digital media. Youtube var redan ett känt fenomen 2008, Netflix Streaming existerade och Hulu hade startats, ett nytt paradigmskifte hade påbörjats och filmen var, precis som musiken, på väg att bli digital. Detta var två år sedan och Blu-Ray har växt, antalet Blu-Ray-spelare har ökat, inte minst med släppet av PS3 Slim, då PS3 är den mest använda och utbredda Blu-Ray-spelaren på marknaden. Dock har antalet apparater med streamingtjänster växt explosionsartat under de senaste åren.

Här i Sverige har Lovefilm en streamingtjänst i Beta, Voddler har skapat rubriker med sin streamingtjänst som för nuvarande är i Beta men fungerar, Film2Home och Headweb är bara några tjänster som finns tillängliga i Sverige och fler blir det. Förvisso finns det restriktioner och problem att lösa men det är fortfarande en relativt ny plattform som försöker få fotfäste runt om i världen och inte bara i USA.

Detta skapar en trång sits för Sonys Blu-Ray, trots att Blu-Ray-försäljningen gick upp 2009 var det inte nog. Både DVD och Blu-Ray sjunker i antalet köpta skivor och filmbolagen vill självklart göra allt för att försöka återuppliva ett döende affärsystem. Anledningen är självklart pengar, i en modell som Netflix Watch Instantly betalar varje person en månadsavgift och får se hur mycket film de vill, detta gör att filmbolagen får mindre pengar per film i jämförelse med ett DVD- eller Blu-Ray-köp.

Filmbolagen är inte helt emot streamingtjänster som Netflix. Bolagen ser detta som ett sätt att blåsa nytt liv i gamla filmer och independentfilmer som inte tjänar stora pengar. Det blir dock problem när stora filmer som Avatar och Iron Man ska finnas på en tjänst som har en månadskostnad, det blir inte ekonomiskt gångbart då filmerna kostar för mycket att göra och det fysiska mediet drar fortfarande in mer pengar än bioinkomsterna när det gäller större filmer.

Detta blir problem när 3D-filmer blir fler och fler. Det filmbolagen och TV-tillverkarna då vill att vi ska göra är att skaffa ny TV och betala mer pengar (än en gång) för en film.

Ett stort problem finns med filmen Avatar; Fox ska släppa Avatar på blu-ray och DVD och ett halvår senare kommer de att släppa Avatar i 3D. Bolagen har alltid velat att vi ska köpa en film mer än en gång, speciellt när DVD:n verkligen slog igenom och ord som double dip och triple dip myntades. När Blu-ray kom så skulle vi köpa om filmerna i HD och nu vill filmbolagen att vi ska köpa fler än en version av filmen igen. Detta har blivit ett äckligt spel av bolagen för att lura kunderna.

Det filmbolagen borde göra är att köpa stora servrar och börja kopiera filmer i 4K (ungefär fyra gånger bättre kvalitet än full HD) för att lätt kunna streama till hemmen (då i lägre kvalitet) och framför allt för att kunna skicka ut till alla de digitala biografer som uppstår nu när många biografer installerar en 3D-projektor. Detta skulle skapa otroliga möjligheter att lätt kunna få ut en film som Fritz Langs nyrestaurerade Metropolis hos biografer som vill visa den, utan att behöva göra en kopia på film och skicka den.

Detta skulle göra att filmbolagen får mer kontroll över sina filmer och distributionen, vilket det finns både för- och nackdelar med, men det skulle vara lönsamt för bolagen att ha detta som ett långsiktigt mål. Bolagen skulle då kunna ta en kostnad för att kunna se filmen i 24 timmar, och om man vill se filmen igen måste man betala igen. I slutändan skulle filmbolagen tjäna stort och gamla filmer skulle få en ny marknad.

För vem vill inte sitta vid TV:n och streama The Graduate för 30 kronor i Full HD?

Som ni kanske vet har min sida haft lite tekniska problem på sistone ( och nu ska det mesta vara löst, om inte skriv i kommentarerna). Jag har ingen aning om vad det berodde på men i och med det bytte jag server, utseende och fräschade upp sidan en hel del. Jag har mer kontroll över det som syns och fler förändringar kommer antagligen att ske i framtiden designmässigt.

Jag har inte uppdaterat sidan på länge men det betyder inte att jag inte skriver, det är bara det att jag har många bollar i luften och inläggen blir stora och endel efterforskningar krävs och hinner inte riktigt med, men jag hoppas att jag hinner klart ideérna och inläggen inom en snar framtid.

Jag kan inte lova att uppdateringarna kommer en gång i veckan men de kommer förhoppningsvis oftare än tidigare, och jag ska försöka skriva kortare inlägg också.

Hoppas ni tycker om den nya designen och ändringarna jag gjort och kommer att göra.

När jag först såg affiscerna och trailern till How To Train Your Dragon blev det samma reaktion som till alla andra Dreamworks filmer som Ice Age och Monsters vs. Aliens med flera, inget intresse dök upp för mig. Tyckte att både huvudkaraktären och draken inte hade någon karaktär och filmen verkade ligga i samma ven som Monsters vs. Aliens.

Det hela ändrades dock när min Twitter överflödades av lovord för How To Train Your Dragon, min tanke var att den omöjligt kan vara så pass bra som de påstår. Sen kom /Filmcast (http://slashfilm.com/filmcast/?p=244) ut med sin rescension av filmen och de diskuterade hur marknadsföringen helt enkelt var otroligt dålig, hur huvudkaraktären på utsidan inte såg intressant ut och hur fel Dreamworks hade gjort i dess marknadsföring och hur lite pengar den tjänat in jämfört med vad den borde tjänat in. De prisade filmen för dess musik, karaktärer, visuella spänning och användandet av 3D.

När jag kollade upp rottentomatoes.com hade How To Train Your Dragon högre procent än både Avatar och Wall-E, jag insåg att jag var tvungen att se filmen. Jag gick på bio samma dag och såg filmen i 3D och allt som sades var 100% sant om inte mer.

Jag har alltid hållit Pixars animerade filmer högt och detta är precis samma standard som Pixar håller på sina filmer, om inte ännu högre. Den har färre problem i berättandet än Pixars senaste film UP och fungerar faktiskt mycket bättre på många fler nivåer. Visuellt är How To Train Your Dragon inte bara vacker, det visuella håller otrolig hög nivå, är effektiv och otroligt spännande, de bästa bitarna slår Avatar (där de också red på drakar) i spänning och visuell kreativitet. Musiken av John Powell är otrolig kreativ, pampig,  passande och vacker.

How To Train Your Dragon bygger mycket på en relation som vi människor har till husdjur, alla som någonsin haft en katt, hund eller liknande som de brytt sig om kommer att förstå relationen mellan Hiccup och Toothless och dras med i filmen. Relationen är väldigt basal och tilltalande vilket gör filmen mer än älskvärd.

3D:en är också det bästa jag sett och filmen är gjord för 3D och borde ses i 3D. Jag tror man missar mycket av den otroliga visuella gnistan som finns i många av de allra bästa scenerna om man inte ser den i 3D.

Dreamworks kämpar med att få filmen att gå plus, just nu ligger den mer än 100 miljoner dollar under budget (och då räknar man inte med annonseringen) vilket är väldigt synd, för How To Train Your Dragon är en film som inte bara borde tilltala många utan den är också otroligt välgjord. När jag ser på de filmer som jag givit högsta betyg 2009 och 2010 ligger How To Train Your Dragon på förstaplats, jag finner den mer tilltalande än Hurt Locker, den har färre brister än både 500 Days of Summer och UP.

En större diskussion kan göras om varför animerade filmer har blivit så bra på sista tiden, och jag tror mycket ligger i förhandsarbetet och att de måste ”skapa” filmen tre gånger för att inte animera och rendera mer än vad som egentligen behövs, detta ger dem mer frihet att se filmen i förväg och skapa visuellt intressanta bilder och åkningar.

Jag tror det var Roger Ebert som sa att en dålig film alltid slutar för sent och en bra film alltid slutar för tidigt. Det är en prestation om en films största brist är att den är för kort. How To Train Your Dragons största brist är just det, den är för kort.

Innan jag släpper mitt större inlägg om Avatar vill jag säga till er att passa på att se Avatar på bio, och i 3D.

Även om filmen har sina små brister är det en upplevelse vi inte kommer att ha i hemmet på mycket länge (trots alla 3D-apparater som kommer ut) och en upplevelse utöver det vanliga.

En 3D-skola för er som ser er första 3D-film med det nya 3D-systemet:

Har hört att vissa kan känna viss åksjuka när de ser på dagens 3D, och det handlar helt enkelt om att fokusera sina ögon på rätt sätt, om du fokuserar fel blir allt suddigt och det är då åksjuka kan framkallas. Det inte svårt att se var man ska titta, även om man gör det undermedvetet mesta av tiden, när åksjuka börjar komma tänk då på att fokusera rätt.

Detta är en vana och kommer inte att hända ju mer 3D-film man ser.

Jag skriver mycket om superhjältar på denna blogg, detta är för att de drar mycket publik och det är intressant att se vad som gör dem bra. Men mycket är det för min egen del, de är underhållande att titta på samt att utvecklingen av superhjältefilmer har varit väldigt drastisk på senare tiden.

Detta är också samtidigt som finalen tar slut hos Cinematical, där röstningen om den ultimata superhjältefilmen har tagit sina sista steg och där finalen låg mellan Iron Man och Dark Knight, Dark Knight tog självklart hem segern.

Kriterier för en ultimat superhjältefilm:

Filmen ska ha historien om varför superhjälten kom till och var eller varför han/hon har speciella krafter (detta gör det svårare för en uppföljare att stå på egna ben eftersom vi tilldelas en karaktär som vi inte vet var han får sina ”krafter” ifrån, om superhjälten inte är allmänt känd).

Superhjälten ska ha en skurk som på något sätt kompletterar superhjälten eller är dess motsats.

Karaktären har oftast något onåbart utanför sin superhjältekostym, ofta en person av motsatt kön.

Filmen och superhjältens problem ska vara av magnitud och ha stor impakt på vardagliga människors liv.

Filmen ska också helst ha uppföljarmöjligheter, vilket gör det svårt för superhjälten att dö, även om det inte är helt omöjligt.

#1 Superman: The Movie (1978)

När man funderar på vilken som är den ultimata superhjältefilmen tänker man direkt på Superman: The Movie. Detta är den absolut bästa superhjältefilmen någonsin och det finns flera anledningar till att jag påstår detta.

Den första är att den var först med att riktigt ta superhjälten på allvar på den vita duken. Mario Puzo skrev första manusutkastet men det var inte förrän Richard Donner tog regissörsstolen, och med sin vän Tom Mankiewicz, gjorde om manuset till ett mer amerikanskt och episkt verk. Good piece of Americana, som Stålmannen är.

Det andra som gör det till den bästa superhjältefilmen någonsin är filmens hantering av karaktären och skurken. Kriterierna ovan stämmer precis in på Superman: The Movie. Filmen är uppbyggd av tre delar, första är han som bebis på planeten Krypton, andra är han som tonåring och tredje är han som journalist och där Lex Luthor och Lois Lane kommer in i bilden. Detta gör att filmen skapar Superman framför våra ögon och vi skapar en förståelse för karaktären.

Den tredje anledningen är dess episka storhet, dess magnitud, bara att man säger Superman: The Movie visar var superhjältar stod 1978 samt att den fortfarande är ”The Movie”. Allt är stort, planeten krypton är gigantisk, olyckorna som Superman måste stoppa är av otrolig storlek men framförallt är det skådespelarna som är ”larger than life”. Det var ett genidrag att ge Marlon Brando en otrolig lön för att få med honom i denna film som Jor-El, Supermans pappa, detta visar inte bara vad Weinstein ville göra med Supermanprojektet, det sätter också en skåpdespelar- och idolikon i en tungt bärande roll. Efter det betalade de Gene Hackman i filmen som Lex Luthor och helt plötsligt fanns ett vinnande koncept, de kunde sätta en okänd i rollen som Superman.

Marlon Brando ger filmen mycket mer vikt tack vare att han både porträtteras som en ikon i och utanför filmen, filmen ville skapa en legend i Jor-El som redan finns i Marlon Brando.

#2 The Dark Knight (2008)

Det är underligt att en uppföljare kan skapa sådan extremt laddad och framgångsrik historia. Inte nog med att den tjänade otroligt mycket pengar när den gick på biograferna, den var också en av de bästa superhjältefilmerna någonsin, den skapade en ny standard som andra superhjältefilmer nu får leva upp till. Filmen är mörk och djup och ställer frågor om superhjältarna och framförallt dess fiender som inte ställts tidigare i en superhjältefilm, frågorna blir så pass komplexa så att ens kalla detta en superhjältefilm visar att man missförstått poängen lite.

The Dark Knight är också otroligt stor och episk. Actionscenerna är otroligt vackra och filmade på IMAX 70mm film vilket gör dem ännu större och mer indragande, att filma den 70mm gör att bilden blir större under de sekvenserna som är filmade med 70mm, dock är det otroligt kostsamt. Det är dock inte bara scenografin och fotot som är stort, Heath Ledger som Jokern är en perfekt fiende för Batman och Ledger spelar stort och otroligt skickligt.

#3 Spider Man 2 (2004)

Sam Raimi gjorde ett otroligt jobb med uppföljaren till Spiderman. Som många superhjältefilmer blir det oftast bättre om en film innan introducerar karaktären och hans superkraft, då kan man fokusera mer på hur karaktären hanterar kraften och sitt alter-ego.

Raimi gjorde detta med en komisk touch. Raimi hade dessa komiska drag redan i Evil Dead och detta genomsyrar Spiderman 2. Kameravinklarna talar sitt komiska språk samtidigt som Peter parker kämpar med sin kraft och sina val. Spiderman 2 är den bästa i Spidermanserien och kommer troligtvis förbli det.

# 4 Iron Man (2008)

Som många andra superhjältefilmer har bevisat blir det som allra bäst om en stark skådespelare får bära mycket av filmen. Här har vi Robert Downey Jr. som bär hela filmens vikt, och han gör det otroligt bra. Iron Man är en superhjälte med brister, hans alter-ego Tony Stark är en man som har allting men ingenting.

Förutom en otroligt charmig huvudkaraktär har filmen potential att bära upp flera uppföljare och filmer med de kommande Avengers. Detta koncept leks väldigt mycket med, men pågrund av Jon Favreaus regi går det inte överstyr. Favreaus regi är lekfull och otroligt effektiv och man får tacka Marvel och Paramount för att de vågade ta risken att chansa på en film och regissör som många inte trodde på.

# 5 Batman Begins (2005)

Att Christopher Nolan hamnar två gånger på denna lista är en otrolig vinst. Med Batman Begins berättade Nolan effektivt Batmans uppgång och Gothams storhet. Filmen blev nominerad till bästa foto på Oscarsceremonin, vilket den förtjänade, fotot flyger fram och är omärkbart. Actionscenerna är effektiva och otroligt vackra att se på. Det är något otroligt med Nolans öga för detaljer och karaktärer som här blomstras fullt ut och ger oss en spektakulär upplevelse.

Bubblare:

- X-Men 1 & 2 (2000/2003)

Filmen som gjorde superhjältefilmen cool igen. Här blandas politik med action med en bra skådespelargrupp i spetsen. Fox visste inte vilken guldgruva de satt på när de producerade den första filmen, de gav filmen en blyg budget och hoppades på det bästa, när filmen plötsligt drog in stora pengar gav de regissören Bryan Singer en ännu större budget för att göra en uppföljare och filmen blev ännu bättre och tjänade in ännu mer pengar. X-Men-gänget är ett gäng vi inte kommer att bli av med på ett bra tag.

- Blade (1998)

Blade är en av de mörkare filmerna bland dessa superhjältefilmer, och jag är en av de få personer som tycker att Blade 1 faktiskt är bättre än Blade 2. I filmen har vi Blade då han inte bara konfronteras med hårda skurkar utan också ett starkt tvivel inom sig själv och på omgivningen. Den har väldigt starka karaktärer vilket gör den värd att nämnas.

Även om jag tycker att det är väldigt dumt att spekulera i vem Raimi väljer som fiende för Spiderman i fjärde filmen, kan jag inte låta bli att påstå att chansen för att det blir Kingpin som fiende är minimal. Det verkar otroligt dumt om Sony väljer en fiende som de faktiskt måste köpa rättigheterna till, Fox äger rättigheterna till Kingpin som dök upp i filmen Daredevil.

Även om idén att Spiderman ska slåss mot en maffialiknande boss är cool, kommer det antagligen inte att hända.

Dock kommer alla tidigare skådespelarna tillbaka och Peter och Mary kommer inte att gifta sig. Phuuu! Vi kommer inte att se filmen förrän 2011!

”That’s all he really wanted out of life was love, well that’s Charlie’s story, how he lost it. You see he just hadn’t any to give”

Orson Welles arbetade redan som 16-åring på teatern. Det var dock vid 18-års ålder han började arbeta som professionell stjärna vid den experimentella Gate Theatre på Irland. Tiden gick och han startade upp Mercury Theatre tillsammans med John Houseman och 1937 hade Julius Ceasar premiär som Orson hade skrivit om så att det passade den tidens fascist-italien.

Vid Halloween 1938 fick Orson hög status som underhållare då han gjorde en radiopjäs av H.G Welles bok War Of The Worlds. Det fantastiska med denna pjäs var Orson Welles sätt att berätta historien. Många av amerikanarna trodde verkligen att världen blev attackerad av marsianer.

Efter det så erbjöds Orson många filmkontrakt. Han tackade ja till filmbolaget RKO. Först var det tänkt att han skulle filma Joseph Conrads bok Heart of Darkness, Orson skulle ha handkameror för att man skulle kunna följa Marlow när han går in i djungeln. RKO sa dock nej till Orson när produktionen översteg en miljon kronor. Nu var Orson på jakt efter en annan historia och fram till denna dag så diskuteras det fortfarande om det var Orson eller manusförfattaren Herman J. Mankiewicz som kom på idén om att profilera en multimiljonär. Namnet på manuset ändrades medan tiden gick, först var det American, sen ändrades namnet till John Citizen, senare till U.S.A., men det blev till sist Citizen Kane.

Vid den här tiden studerade Orson film 24 timmar om dygnet. Han blev onekligen inspirerad av en handfull filmer, I Love A Woman (1933) är berättelsen om en miljonär som samlar på konst och sponsrar en kämpande operasångare, A Man To Remember (1938) och The Power Of Glory var några av Orsons inspirationskällor. Han spenderade timmar med att studera filmer av King Vidor, John Ford, René Clair och Frank Capra. Dock blev det Fritz Langs arbete som skulle inspirera mest. Langs mörka och obehagliga sätt att filma och scenografilösningar som gör att skådespelarna ser mindre ut imponerade.

Det ovanliga med Orsons produktion var att han kunde bestämma praktiskt taget hur han ville. Han bestämde varenda scen och i RKO:s kontrakt stod det att ingen fick lägga sig i, i hans eller någon på produktionens arbete. Detta var väldigt ovanligt för en så ung och oerfaren regissör som Orson var. Det var en annan sak, budgeten. Budgeten skulle komma från RKO och Orson hade lite pengar att röra sig med. Detta tvingade Orson att arbeta med en teknik som gjorde att det inte var någon scenografi utanför kamerans syn. I flera scener från Kanes slott, Xanadu, skulle det vara en stor vedspis, det som publiken får se är endast vedspisen och inte vad som finns runtomkring, vilket i verkligheten är ingenting.

Den fantastiska musiken skrevs av Bernard Herrmann. Han komponerade musiken samtidigt som de tog scenerna. Han sa senare att han fick en känsla av att filmen byggdes upp och att hans musik var en del av det bygget. Bakom redigeringen stod två fantastiska män, Robert Wise och Mark Robson.

När filmen väl var klar hade många människor hört talas om Charles Foster Kane som Citizen Kane handlar om och de började analysera vem den skulle föreställa. Randolph Hearst var en jätte på 40-talet och han ägde ett stort tidningsimperium, detta ledde tankarna till att Orson försökte få Kane att likna Hearst. Hearst och några av hans advokater fick ett exemplar av filmen och advokaterna gillade den inte (dock sägs det att Hearst njöt av den). Advokaterna försökte göra allt för att få filmen att inte släppas. Speciellt Louella Parsons, hon lyckades få med MGM och de var villiga att betala 800 000 dollar för att få filmen förstörd. Filmen släpptes och det var nästan bara RKO:s biografer som visade den eftersom andra bolag var lite skrämda av stämningarna mot Orson.

Kane var en man vars arrogans hade gjort så att alla han älskade lämnade honom och han dog alldeles ensam i sitt slott med bara ett ord på läpparna, ROSEBUD. En journalist får uppgiften att ta reda på vad Rosebud är. Han letar reda på varenda person som kände Kane riktigt väl och försöker få fram vad Rosebud egentligen betyder. William Alland som spelar journalisten hade kanske den otacksammaste rollen i hela filmen. Han syns bara bakifrån under hela filmens gång och han skämtade senare att vid premiären så skulle han kliva ut och gå baklänges så att publiken skulle känna igen honom.

När jag ser Citizen Kane så slår en sak till i mitt huvud. Mot slutet av filmen frågar en person journalisten om han fick tag i något viktigt om Kane och svaret blir nej: ”Allt är bara ett pussel och Rosebud är bara en försvunnen bit, det skulle kunna vara vad som helst”. Vad vi i publiken har suttit och sett i två timmar är egentligen inget viktigt om Kane, det vi sett är fragment ur en mäktig persons liv, inget viktigt. Dialogerna är både vältänkta, smarta och roliga, som en nutidens Shakespeare.

”Det är de enda principer en man någonsin kommer att känna till, sina egna” sägs det storslaget. Egentligen så får vi inte reda på något om vem Kane var. Vi får reda på vad journalisten får reda på om Kane. Vi får höra viktiga personer i Kanes liv berätta om den person Kane var, inte hur Kane egentligen är. Vad han gör när han är helt ensam, vad han tänker och hur han beter sig. Vi får höra utomståendes berättelser om Kane. Deras principer om Kane. Men vi får aldrig höra hans alldeles egna principer. Det är därför Rosebud aldrig kommer fram förrän på slutet för det är egentligen ingen som känner Kane som vi har pratat med.

Rosebud är antagligen det mest kända ordet i filmhistorien. Det ger svar på allting och ingenting. Vem var det egentligen som hörde honom säga det innan han dog? Butlern säger att han hörde Kane säga det, men i början så finns det ingen i rummet när Kane dör och sjuksystern kommer in precis efter döden. Vad ordet Rosebud egentligen kommer ifrån, säger skvaller, är att Mankiewicz använde det som ett privat skämt eftersom han hade hört att det var vad Hearst kallade hans älskare Marion Davies allra mest intima del.

Flera ganska självklara fel finns i filmen. I början sägs det att Xanadu ligger i öknen i Florida, men eftersom Florida mest är sumpmark så kan det omöjligt ligga ens i närheten. Bord som finns i filmen och senare försvunnit i samma tagning i mammans hus. Det finns briljanta lösningar också, ett exempel är den kanske mest kända tidsövergången i filmens historia. Mellan Thatchers ”God jul och… Ett gott nytt år” så passerar 20 år.

Otroligt nog så vann filmen bara en Oscar och det var för bästa manus som Orson delade med Herman Mankiewicz. Den blev nominerad i de allra tyngsta kategorierna: som bästa regi, bästa film och bästa skådespelare som alla var till Orson Welles.

I Citizen Kanes unika eftertexter så lät Orson fotografen Gregg Toland stå i samma ruta som han själv som en liten tacksamhet till vad Gregg gjort. Fotografin är underbar och unik. Användandet av djup-fokus och lekandet med perspektiv gör bara det till en unik filmupplevelse. Orson presenterar också varje skådespelare i slutet av filmen med ett litet filmklipp och deras namn när till sist en ruta full av skådespelarnamn kommer upp och längst ner kan man läsa
Kane……………………………….. Orson Welles
Kanske var det Orsons sätt att säga tack till alla från Mercury att ställa upp att göra den här filmen.

Skådespelarna levererar underbara tal och prestationer. Joseph Cotten spelar Kanes vän/fiende och gör det helt underbart (de två skulle också spela tillsammans i Carol Reeds The Third Man). Andra underbara prestationer görs av Ray Collins och Dorothy Comingore.

Citizen Kane ägs nu av en man vid namn Ted Turner, en internationell media-baron med många likheter till både Kane och Hearst. Ett av Turners nedfall (i alla fall för varenda cineast) var att han blev förälskad i ett verktyg vid namn färgläggning och han ville förvandla svart-vita filmer till färg trots protester från filmälskare överallt. När en ny restaurerad version kom av Citizen Kane var den nära att bli ett offer för färgläggning. Welles sa några veckor före sin död till sin vän Henry Jaglom: ”Lova mig en sak, att hålla Turner och sina jävla kritor ifrån min film”, det lyckades han med. Citizen Kane är fortfarande skyddad från färgläggning som många andra svart-vita filmer har fallit offer för, det är dock få som slagit igenom.

Citizen Kane tillsammans med The Birth Of A Nation och Pansarkryssaren Potemkin anses nu som en av de viktigaste filmerna i världen. Citizen Kane har blivit känd som världens bästa film och det var filmen som bröt mot alla regler och hittade på några nya. Orson förändrade berättandet och regin i filmen för alltid. Det går fortfarande att se filmer än idag som har blivit inspirerade av Citizen Kane.

1. Hur Matrix-universumet är uppbyggt

Detta är en teori om hur Matrix universumet är uppbyggt, mycket baserat på mina egna teorier. En teori som tas upp här är, vad fansen kallar, ‘matrix-within-a-matrix’, detta är den teori som jag ser som mest korrekt och jag gillar att påstå är ”den rätta”.

Denna text är fylld med spoilers!

Wachowski har inte kommit ut med en officiellt svar, detta är än så länge bara teorier.

1.1 Början
Det hela började tidigt på 2000-talet. Människorna skapade AI och använde robotarna som betjänter, eller slavar. En robot slog emot sina herrar och mördade dem.
Detta resulterade i att människorna ville förstöra varenda robot.

Många av robotarna flydde till en öde ö som skulle bli kallad Ground Zero. Där började AI:n skapa smartare och smartare maskiner och verktyg som senare skulle skeppas iväg och köpas av människor. Detta resulterade i att Ground Zeros ekonomi blir otroligt stabil medan människornas ekonomi bara blir sämre.

Ground Zero vill ha frid och försöker söka ett medlemskap inom FN, men människorna kan inte tolerera detta och kapar av alla tillgångar för Ground Zero och bildar krig.

1.2 Kriget
Efter många förluster från människornas sida så gör människorna ett sista räddningsförsök, eftersom robotarna är beroende av solenergi ska de blockera solens strålar från att någonsin nå jorden, de skapar ett stort molntäcke över himlen.

Robotarna har vid denna tidpunkt undersökt människan och utvecklat en stor kunskap om deras kroppar. De lyckas på så sätt använda människornas naturliga kroppsvärme till att skapa energi så de kan fortsätta leva utan solvärme. Kriget fortlöper och människorna blir färre och färre.
Robotarna som behöver människor för att fortsätta leva arbetar fram en sista åtgärd, det skrivs ett kontrakt som går ut på att människornas sinnen försätts i en virtuell värld. Världen får namnet Matrix.

1.3 Matrix begynnelse
Matrix går ut på att människornas nervsystem skulle vara kopplat till ett datorsystem som matar dem med virtuella upplevelser utan deras vetskap.
På detta sätt skulle robotarna kunna ta del av människornas kroppsvärme, samt hålla människorna i schack.
Människorna skrev under kontraktet och robotarna påbörjade sitt arbete.

Programmet Arkitekten (som står för ordning) programmerade ett paradis där alla människor skulle vara lyckliga, men det misslyckades. Ingen människa trodde att det var på riktigt utan kände sig utanför i världen de levde i, detta på grund av människornas primitiva natur. Arkitekten försökte åter igen att programmera en perfekt värld, men denna gång baserat på vår historia, men ytterligare en gång så misslyckades han.

Hon, som kallas Oraklet (som står för kaos) var ett intuitivt program som fann att 99,99% av varje testmänniska godkände den virtuella ”verkligheten” så länge man fick ett val. Detta trots att människan bara var medveten om valet på ett undermedvetet plan.

Detta fick Arkitekten att inse att vad som egentligen krävdes var en värld baserad på mindre perfektion än tidigare och kodade ytterligare en Matrix som fortfarande var baserad på vår historia men nu fick människorna ett undermedvetet val vilket gjorde att de accepterade simulationen och kände sig ett med världen de levde i.

Människornas fria vilja är inte något som en maskin kan programmera in i en människa. Eftersom människan troligen är baserad på valen och konsekvenserna som har hänt tidigare borde en mänsklig fri vilja inom ett Matrix som är uppbyggt på människornas egentliga historia bli att historien upprepas. Människorna i Matrix skapar AI och ett krig bryter ut vilket gör att robotarna inuti Matrix skapar ett Matrix etc.

Dock så finns dessa 0,01%, som inte accepterade Matrix (trots den fria vilja) utan kände att det var något fel på världen de levde i. Dessa personer vaknade, på ett eller annat sätt, upp ur Matrix och på så sätt hamnade i den ”verkliga” världen, alltså i staden Zion, där folket i den ”verkliga” världen lever.

För att bevaka folket i Zion så behövdes en människa, en ”Messias”, som på något sätt kunde vara kontrollerad men ändå vara så pass övertygande att personerna i Zion hade något att tro på, en ”Messias” som sägs ska befria världen och rädda de som fortfarande är fångar i Matrix. Oraklet spred därför en profetia i Zion om att ”The One” skulle komma och rädda mänskligheten.

1.4 The One
”The One” är Neo. Eftersom den mänskliga perfektionen (människornas fria vilja) enbart kan bäras av en människa och inte en maskin så föddes Neo.
Han föddes som en människa i Matrixvärlden och bär en kod inuti sig, mänsklighetens kod skulle man kunna säga, den kan arkitekten inte kan skapa eftersom han är maskin. Den kod Neo har inom sig måste bäras tillbaks till själva hårdvaran för att människans fria vilja skulle kunna fortsätta att bedra människor i nästa Matrix.

Eftersom Neo lever större delen av sitt liv i Matrix (som maskinerna har kontroll över) kan maskinerna styra över hans uppväxt och på så sätt få honom att känna saker som maskinerna vill att han ska känna. Han blir ”inprogrammerad” med en stor empati för människor. (den Neo vi får se i filmen har det mest gentemot en människa, Trinity) Tanken är att han senare ska välja att resa tillbaka till hårdvaran för att skapa en ny Matrix istället för att välja att inte göra det. Detta för att alla människor i Zion och Matrix inte ska dö, maskinerna behöver människorna för att överleva..

1.5 Neo/Mr. Anderson som framställs i filmen
Den Matrix vi får se i filmen är en följd av sex olika Matrix uppbyggt på varandra och är speciell just för den anledningen att Neo blir kär i Trinity. På något sätt så har Oraklet (indirekt eller direkt) lyckats få Neo och Trinity att bli kära i varandra tack vare de deterministiska lagarna.

Samma sekund som Trinity kysser Neo i slutet av första filmen blir det bestämt att Mr. Smith ska bli pånyttfödd (egentligen redan innan det, men då kommer bekräftelsen). Eftersom de deterministiska lagarna säger att han inte kommer att välja det fortsatta kretsloppet av Matrix, han vill rädda Trinity istället, för han älskar henne.
Han är alltså villig att offra alla människor i världen för kärleken till en person.

Neo måste ha en motsats eftersom han fortfarande kommer att leva trots att han har valt bort sin mening. Han kommer inte att utnyttja den ”insikt” som bara han och hans föregångare bär inom sig för att skapa ett nytt Matrix.
För att Neo ska kunna få en motsats så måste motsatsen bli enormt stark och ha en del av varje människa i sig, därav Mr. Smiths kloningsteknik.

Vad som händer i Revolutions är att Motsatsen (Mr. Smith) har blivit så stark att hans krafter väger över Neos krafter. Mr. Smith har lyckats bli så stark för att varje person han kopierar i grunden finns kvar. Smith har bara funnit ett sätt att ta över deras kroppar och sinnen (hjärnan) men inte deras själ.

Vad Neo förstår är att under detta gigantiska krig mellan människorna och maskiner så har människorna separerat sig själva från sin själ.
I Animatrix så förklarar berättaren att människans undergång berodde på människans ”vanity and corruption” och på så sätt gick de mot sin egen undergång. Maskinerna är ”inprogrammerade” med människans inre själ, och det sägs att själen är god tills man börjar strida emot den, då blir den ond. Själen symboliseras av gult skimrande ljus (maskinstaden i slutet av Revolutions ser Neo som gult skimrande ljus).

Vad Neo gör i slutet av Revolution är att ta kroppen som symboliseras av blått och av människan, (bland annat scenerna i Zion i Reloaded) till själen, och för att förena de två måste slaget vara i tanken, i ”mind” som symboliseras av grönt, (Matrix).
Neo tar med sig själen, mind och kroppen in i Smith och då de tre är förenade, ”spirit, mind & body”, når vi den totala upplysningen (nirvana, himlen, pleromat etc.).
Insikten forsar ut ur varje Smith, eftersom de är ett, men ändå flera.
Och dör Neo så måste Smith dö eftersom balansen, motsatserna (yin och yang) ständigt måste hållas. Neo blir både slutet och början, då hela Matrix startas om och människorna delas upp igen, de är inte längre ett. Det blir fred mellan maskiner och människor och de människor som vill ska få vakna upp i den ”verkliga” världen. Matrix blir inte längre ett fängelse.